Hans Hägertz

(1934-09-30 – 2010-04-17)

Ett minnesord över Hans och hans liv skrivet av närmsta familjen genom sonen THOMAS HÄGERTZ

Pappas minnesord / 2011-04-17 / GÖTEBORG PARIS ZUG MILANO JÖNKÖPING TYLÖSAND

Hans Hägertz (1934-2010)

För ett år sedan somnade vår älskade make och pappa Hans in efter sin kamp mot lungcancern. En av Sveriges mest beresta män dog medan den europeiska flygplansflottan vad marksatt. Flygbolagen stod homage för pappa – så tolkade hela familjen Hägertz vulkanen Eyjafjallajökulls utbrott och askmolnet som förlamade hela Europa. Pappa hade flugit till hundratals länder och gjort affärer i femtio av dem. Så visst var det naturligt att flygplanstrafiken stod stilla medan pappa somnade in, tycker vi.

Hans Arthur Ragnar föds den 30 september 1934 i Getinge i Halland. Han tar studenten på Halmstads högre allmänna läroverk 1954. Blir reservofficer på KA4 i Göteborg där han också börjar sina studier på Chalmers tekniska högskola. Han är bilchef i Chalmers Cortège Committée 1957 och medlem i Teknologföreningen C.S. Det är också i Göteborg, närmare bestämt på Victor Rydbergsgatan som han får syn på Kerstin Gårdmark (Sessan) som han äktar till sin maka i Svenska Gustafkyrkan i Köpenhamn 1960. Samma år har han tagit sin civilingenjörsexamen och fått jobb på SKF. Året efter föds Thomas som sex månader gammal får flytta med sina föräldrar till Milano där pappa Hans ska sälja svenska kullager till italienare.

Så småningom hamnar den lilla familjen i Neapel där nya marknader i södra Italien ska öppnas för SKF. Något som blir Hans specialitet under hela hans yrkesverksamma liv – att sälja teknik på helt nya marknader. I Neapel utses 27-årige Hans till svensk generalkonsul och får ledsaga Gustaf VI Adolf runt Neapelbukten under en minnesvärd seglats. 1964 föds Peter och genom gode vännen Josef Olivs försorg döps det lilla knytet i Axel Munthes Villa San Michele på Capri. 1966 är det åter dags att flytta, denna gång till Bogotà i Colombia. Nu ska sydamerikanarna upplysas om SKFs förträfflighet. Året efter föds Catarina. Familjen stannar kontraktstiden ut och 1969 flyttar vi hem till Sverige igen. Hans börjar arbeta som exportchef på NIFE Jungner i Oskarshamn och det myckna resandet över hela världen tar sin början. Han får på nära håll uppleva Shahens fall i Iran, konsekvenserna av mordet på Ali Bhutto i Pakistan och oroligheterna i Östtimor. Oändliga är de historier som han berättade för oss under middagarna i Casa Anna och senare Villa Sézanne i Görvik utanför Halmstad dit vi återvänder varje sommar. Granne i Görvik är hans syster Lenah Börjesson som han står mycket nära under hela livet. I Oskarshamn börjar även hans vandring som Frimurare som vilken han når X graden innan han får lägga ner sina jordiska verktyg. Även inom Rotary blir han en frekvent besökare, kanske framför allt som gäst på sina många resor. Något som han troget var under hela sin levnadsbana.

1981 säljs NIFE Jungner till Sonesson-koncernen som skapar SAB NIFE i Landskrona, varför familjen flyttar dit. 1990 säljs NIFE-delen till franska Alcatel som skapar SAFT NIFE, varpå Hans och Kerstin flyttar till Paris och Saint German en Laye. 1992 föds första barnbarnet Jonas, Peters son, och två år senare gifter han bort Cattis till Patrick Sanchez, Paris. År 1996 får Hans och hans fru möjlighet att flytta in i det svenska fastighetsbolaget Hufvudstadens fastighet på Place Vendôme i en osannolik våning på en mer osannolik adress. Hans pensionerar sig något motvilligt 1999 efter att under de sista verksamma åren ha öppnat upp Centralafrika åt SAFT NIFE. Cattis förstfödde Victor föds samma år. Som pensionär skapar Hasse och Sessan en årscykel där de är i Paris höst och vår, i huset i Tylösand på sommaren och på olika kryssningsfartyg under vintrarna. Däremellan och frekvent besöks Rotaryklubbarna i Saint German en Laye och Halmstad, Svenska Kyrkan i Paris och frimureriet i södra Sverige. Cattis dotter Hanna föds 2001. Vi firar Hans sjuttioårsdag på Mouton-Rotschilds vinslott i Bordeaux och hans sjuttiofemårsdag på restaurant Jules Verne i Eiffeltornet. Fint ska det va!

Pappa avlider stilla i sitt hem på 7 Place Vendôme, klockan 16.00 lördagen 17 april 2010. Han är omtänksam ända in i döden och gjorde det lätt för oss i den svåraste av stunder. “Gråt inte för att jag är död. Gläds för att jag har levat.”

Inom oss är vi alltid tillsammans. Vi kommer alltid att älska dig pappa!

Paris, 17 april 2011
Sessan, Thomas, Peter och Cattis med familjer.